Lax i stora lass
Igår skulle man prova på den okrönte skellefte-sporten Laxfiske i älven.
Jag o Tarzan åkte därför snabbt till fiskeaffärn efter jobbet o förkovrade oss lite i fiskegrejjer efter några stalltips från Fiskekungen. Sedan ner till älven den blå.
Står där o tittar på dom stora asen till laxar som leker i vattnet, och där står jag på land o känner mig lurad o lite dum.
Kastar o kastar o kastar, byter drag o kastar lite till. Pratar om smått o gott, det kommer några andra fiskare, det åker några andra fiskare, vi står kvar.
Sedan hör vi hur det brakar i skogen bakom oss och nerför slänten kommer bandola småspringandes/ramlandes. Hallåj! Efter honnom, fiskekungen i tätt följe. Trevligt, trevligt.
Dom slår sig ner en bit bort, är lika taggade som vi var när vi kom dit.
Dom ropar om vi satt på kaffet o dukat upp fikat, är allmänt peppade.
Skyndar sig på med dragen och imponeras varje gång asen vakar, ja precis som vi gjorde när vi kom.
Det kastas o kastas o kastas, och så plötsligt hjotar fiskekungen till. Napp!
Men spänd förväntan ställer vi oss kring fiskekungen, sliter o drar, vevar och gungar, ja det ser riktigt proffsigt ut.
När den spända linan närmar sig land ser vi alla det vi fruktat mest. På en avancerade fiskeutrustningen längst bak på kroken sitter en abborre, ja en sketen jävla abborre.
Vi lunkade sakta tillbaka till våra platser och fortsatte att kasta, eller kasta o kasta, vi piskade ut dragen i älven, i ren besvikelse.
Då kommer Ola på den briljanta idén att vi borde kunna hooka fast fiskarna när dom hoppar. Så vi byter alla till våra tyngsta drag. Ställer oss i position. Så snart vi ser den första krusningen på ytan hivar vi iväg dragen med full kraft, vi rycker o sliter o vevar som dårar. Eller ja, fiskekungen vevar inte så snabbt för hanns rulle gnisslar så hemskt.
Men får vi något napp? Nej Nej, inte det.
Jag kan bara tänka mig hur hela familjen Lax ligger där nere o hån-ler o skrattar åt oss. Fy faan!
Det är en ganska tryckt stämning, vi säger inte så mycket. Fiskekungen kommer lunkande och ser lite moloken ut, han hälsar att han inte alls vill ha kaffe längre, han skulle må bättre av en sup just nu.
Men då skiner Tarzan upp o meddelar att han har en back öl o bilen. Man tackar.
Om jag tidigare tyckte att Tarzan sken upp så ser han ganska vissen ut jämfört med Bandolas smile.
Så sammanställning av detta,
Jag känner sig som en pappskallen när till och med lax-jävlarna lyckas lura mig.
Bandola gillar öl mer än kaffe.
Laxfiske är en bög-sport!
Tack o hej!
Jag o Tarzan åkte därför snabbt till fiskeaffärn efter jobbet o förkovrade oss lite i fiskegrejjer efter några stalltips från Fiskekungen. Sedan ner till älven den blå.
Står där o tittar på dom stora asen till laxar som leker i vattnet, och där står jag på land o känner mig lurad o lite dum.
Kastar o kastar o kastar, byter drag o kastar lite till. Pratar om smått o gott, det kommer några andra fiskare, det åker några andra fiskare, vi står kvar.
Sedan hör vi hur det brakar i skogen bakom oss och nerför slänten kommer bandola småspringandes/ramlandes. Hallåj! Efter honnom, fiskekungen i tätt följe. Trevligt, trevligt.
Dom slår sig ner en bit bort, är lika taggade som vi var när vi kom dit.
Dom ropar om vi satt på kaffet o dukat upp fikat, är allmänt peppade.
Skyndar sig på med dragen och imponeras varje gång asen vakar, ja precis som vi gjorde när vi kom.
Det kastas o kastas o kastas, och så plötsligt hjotar fiskekungen till. Napp!
Men spänd förväntan ställer vi oss kring fiskekungen, sliter o drar, vevar och gungar, ja det ser riktigt proffsigt ut.
När den spända linan närmar sig land ser vi alla det vi fruktat mest. På en avancerade fiskeutrustningen längst bak på kroken sitter en abborre, ja en sketen jävla abborre.
Vi lunkade sakta tillbaka till våra platser och fortsatte att kasta, eller kasta o kasta, vi piskade ut dragen i älven, i ren besvikelse.
Då kommer Ola på den briljanta idén att vi borde kunna hooka fast fiskarna när dom hoppar. Så vi byter alla till våra tyngsta drag. Ställer oss i position. Så snart vi ser den första krusningen på ytan hivar vi iväg dragen med full kraft, vi rycker o sliter o vevar som dårar. Eller ja, fiskekungen vevar inte så snabbt för hanns rulle gnisslar så hemskt.
Men får vi något napp? Nej Nej, inte det.
Jag kan bara tänka mig hur hela familjen Lax ligger där nere o hån-ler o skrattar åt oss. Fy faan!
Det är en ganska tryckt stämning, vi säger inte så mycket. Fiskekungen kommer lunkande och ser lite moloken ut, han hälsar att han inte alls vill ha kaffe längre, han skulle må bättre av en sup just nu.
Men då skiner Tarzan upp o meddelar att han har en back öl o bilen. Man tackar.
Om jag tidigare tyckte att Tarzan sken upp så ser han ganska vissen ut jämfört med Bandolas smile.
Så sammanställning av detta,
Jag känner sig som en pappskallen när till och med lax-jävlarna lyckas lura mig.
Bandola gillar öl mer än kaffe.
Laxfiske är en bög-sport!
Tack o hej!
Kommentarer
Trackback
